Av Sindre Magnusson

Om din katt dör i en olycka blir du självklart ledsen. Din och kattens relation kanske har byggts upp under många år och känslorna är starka, sorgen blir stor vid frånfälle. Jag gillar katter och jag blev av med min katt Arty för några år sedan. Blev överraskad av hur ledsen jag blev. Jag har också en mycket stark relation till naturen och då inte så där i största allmänhet. Jag gillar just den ängen, den skogsdungen, jag spanar efter grönbenan i grunda dammar på våren och jag hoppas få höra klockgrodor, nattskärror, se majnycklar och kattfot….. Igenkänning, observation, kunskap, möten med djuren i naturen. År efter år. Det vackra, hur det låter, känslan när man vandrar på skogsstigen. Det skapar en nära och berörande relation till naturen. När exploateringens dödande hand utraderar det man gillar – då blir man oerhört ledsen. Saknas relationen till naturen, ja då bryr man sig inte alls.

Mitt eget intresse började vid 9 års ålder. Jag blev helt tagen av att det fanns så många olika och snygga arter av fåglar som man kunde lära sig ett känna igen. Tror sångsvan var först, sedan sothöna, därefter var jag fast. Inte för alla men för många så etableras intresset för naturen just då i 9-13 års ålder.

Det saknas idag en organisation i Naturskyddsföreningens närhet som väcker intresse för naturen i den åldern. Det var därför väldigt kul att kretsen vågade testa idén med ett Naturkollo. Med hjälp av god ekonomisk stöttning från Naturskyddsföreningen, Region Skånes miljövårdsfond och Sparbanken Syd gick det att skapa grundförutsättningar. Tack vare ett fantastiskt gäng av naturpedagoger och tillgången till Naturskolan Österlen blev genomförandet mycket lyckat. Det minst krävande var att få deltagare! Om hundra barn och ungdomar fick gå på Naturkollo varje år, vilken våg av engagemang vi skulle kunna skapa, inför framtiden! Nu har Naturskyddsförening i Ystad visat att det går och nu hoppas vi att andra tar efter. Kanske vill Naturskyddsföreningen Skåne (länsförbundet) ta över stafettpinnen och återkommande arrangera Naturkollo 😉

I samband med Ejderns dag i våras (1200 besökare), testades ”Naturfalken” i samarbete med rikskansliet. Den som ville kunde ta Naturfalken-märket och då krävdes det att man kunde känna igen 10, 20, 50 eller 100 arter. Det var helt fascinerande att se folk flockas vid stationen för Naturfalken och under två dagar erhöll 157 personer något av de fyra märkena.

Intressant var också den dialog som genomfördes mellan representanter för kretsen och markägare/lantbrukare i kommunens sydöstra del. Temat var Vårt vatten – kvalitet, hushållning och naturens överlevnad och det fanns tecken på att det alltmer extrem (i perioder torra) klimatet påverkat lantbrukarna när det kommer till utdikning och torrläggning av landskapet.

 

Den 6e utrotningsvågen

I Sverige finns det över 62 000 arter och globalt hamnar beräkningarna på allt mellan 2 och 150 miljoner! Mellan 1,4 och 1,8 miljoner arter har redan identifierats vetenskapligt. I Rödlista 2015 (för Sverige) har 4 273 av 21 600 bedömda arter klassats som rödlistade. Det är främst utarmningen av jordbrukslandskapet (särskilt betesmarkerna) och förvandlingen av skogar till ensartade trädodlingar som är orsaken till artutarmningen i Sverige.

Hur snabbt den globala artutrotningen sker är självklart mycket svårt att beräkna då själva referensvärdet är okänt. Följande fakta har hämtats från WWFs hemsida:

Den snabba förlusten av arter vi ser idag beräknas av experter att vara mellan 1000 och 10.000 gånger högre än den naturliga utrotningsgraden. Dessa experter beräknar att mellan 0,01 och 0,1% av alla arter kommer att utrotas varje år. Om den låga uppskattningen av antalet arter där ute är sann – det vill säga att det finns cirka 2 miljoner olika arter på vår planet då betyder det att mellan 200 och 2000 utrotningar sker varje år. Men om den övre uppskattningen av artantal är sant – att det finns 100 miljoner olika arter som existerar med oss ​​på vår planet – så blir mellan 10 000 och 100 000 arter utdöda varje år. Till skillnad från massutrotningshändelserna i geologisk historia är den nuvarande utrotningsutmaningen en för vilken en enda art – vår – verkar vara nästan helt ansvarig.

 wwf.panda.org/our_work/biodiversity/biodiversity/

Jag tog fram miniräknaren och dividerade hundratusen arter med antalet timmar under ett år. Då fick jag fram siffran 11 arter per timma!

 

Kris för den statliga naturvården

Det var beklämmande att möta de håglösa tjänstemännen på länsstyrelsen när kretsen genomförde en uppvaktning om de minskande naturvärdena i Ingelstorps naturreservat. Vi fick veta att skötseln av reservatet och inköp av jordbruksmark ej var prioriterat pga begränsade resurser. Detta var innan riksdagens beslut att minska anslaget till naturvård på det mest radikala sett som någonsin inträffat i Sverige sedan demokratins införande.

Inte heller Försvarsmakten imponerade när de lade sig platt för arrendatorn – då kretsen framförde krav på återskapade våtmarker på Kabusa-fältet.

Inte heller Ystads kommun imponerar. De styrande kan inte ens låta bli att tillåta fällning av några lindar (fastigheterna Fritiden 1 och Östra Förstaden 2:1 i Ystads kommun) som förgyller en av stadens gator. Det kan tyckas vara en liten fråga men säger förmodligen en hel del om den politik som förs. Lindarna har ett symbolvärde och kretsen driver nu ett ärende i högsta instans (Mark- och miljööverdomstolen) för att se om juristerna har lite bättre förstånd än de som aldrig får nog av exploatering.

Tyvärr är detta inte någon unik händelse utan symptomatiskt för de prioriteringar som Ystads kommun gör. Kommunen köper in mark men enkom för exploatering (bostäder, industrilokaler och infrastruktur som t ex vägar). Kommunen köper INTE in mark för att skapa nya kommunala naturreservat eller anlägga nya grönområden av betydelse eller kvalitet. Kommunen köper INTE in mark för att skapa nya våtmarker i ett allt torrare klimat. Kommunen köper INTE in mark för att stränderna ska kunna återskapas längre upp – när havet stiger, osv. Klassisk exploatering prioriteras och den natur och det landskap man gärna lyfter fram i kommunal reklam – den låter man successivt utarmas. Så ser tyvärr den bistra sanningen ut.

En slutsats man kan dra är att Naturskyddsföreningen behövs!

Ses ute i naturen !