Av Docent Linda-Maria Dimitrova Mårtensson & Professor Erik Steen Jensen
Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) i Alnarp
Det sägs att perenna, dvs. fleråriga, grödor är nästa revolution i jordbruket! I nuläget använder vi redan perenner i våra vallar och betesmarker, men kanske kan perenn stråsäd, t ex Kernza, utgöra ett väsentligt bidrag eftersom den har visat sig ha många miljömässiga fördelar jämfört med till exempel ettårigt vete. Förra året etablerades den första bruksodlingen av Kernza
i Europa, i Högestad utanför Ystad.
Kärnor av Kernza Foto: Ryan Davidson
Thinopyrum intermedium är ett gräs med naturlig utbredning i Eurasien. T. intermedium togs till USA och användes till foder och bete för kreatur är numera förvildad där. 1983 påbörjade Wes Jacksonen en förädlingsprocess av detta gräs i USA (The Land Institute, Kansas, USA) eftersom man ville undersöka och öka möjligheterna till att efter-likna mera naturliga ekosystem i jordbruket. Ansatsen var högst visionär och idealistisk och Jackson trodde själv att det skulle ta ca 100 år innan jordbruket skulle börja använda fleråriga grödor. Nu, endast 40 år senare, är flera länder i världen, däribland Sverige, i full fart med att förädla och försöksodla den gröda som getts namnet Kernza.
Ekosystem som domineras av fleråriga växter anses generellt som stabila system, där de biologiska processerna och de ekologiska funktionerna är välfungerande och i balans. Skogar är ett exempel, gräsmarker ett annat. Dessa ekosystem kan producera mycket biomassa eftersom det alltid finns någon art eller individ som klarar sig bra i olika väder och om andra förutsättningar skulle ändras från tid till annan. Dessa ekosystem kan dessutom erbjuda boplatser åt många andra organismer, såsom djur och mikroorganismer, och bidrar därmed generellt till biologisk mångfald. Vidare brukar näringsförsörjningen vara i balans, så att ekosystemen fortsätter att finnas utan att vi lägger till någonting. Ytterligare viktiga egenskaper är att förmågan att lagra in kol i marken brukar vara högre i ekosystem som inte utsätts för kontinuerlig och upprepad störning, t ex plöjning. Detta hjälper oss att motverka de förhöjda och fortfarande stigande halterna av koldioxid i atmosfären.
Perenna grödor erbjuder en möjlighet att efterlikna dessa mera naturliga ekosystem, eftersom grödan etableras varpå kärnan kan skördas i flera år från samma plantor utan jordbearbetning, och särskilt om vi låter minst två grödor växa tillsammans, på samma fält. Perenna grödor kan potentiellt ge stabilare skördar, förse djur och mikroorganismer med livsrum, bidra med kolinlagring i marken, men också att göra marken bördigare för andra grödor som kommer efter. Vi tror också att en perenn gröda klarar sig med mindre insatser i form av besprutning, gödning och körningar över fälten, eftersom dess inneboende egenskaper gör dem tåligare mot angrepp, bättre på att sköta sin egen näringsförsörjning och på att konkurrera med ogräs. Vi odlar gärna Kernza tillsammans med en baljväxt, som bildar symbios med kvävefixerande bakterier och därmed kan fånga in kvävet i atmosfären istället för genom den fossildrivna Haber-Bosch-processen.
Kernza odlas sedan 2016 på SITES Forskningsstation Lönnstorp, som tillhör SLU i Alnarp. Där odlar vi Kernza som ensamgröda och tillsammans med blålucern. Det främsta syftet för oss att studera Kernza är att ta reda på hur grödan ska skötas, hur den kan passa in i en växtföljd av flera grödor, samt vilka odlingsmässiga och miljömässiga fördelar den har jämfört med ettåriga sädesslag, som nu dominerar jordbrukslandskapet. I försöksodlingen på SLU har vi kunnat konstatera att jorden under Kernza innehåller mer mykorrhizasvamp än ettårigt vete. Mykorrhizasvamp hjälper grödan att ta upp näring och den förbättrar också jordens struktur. Vi har också kunnat bevisa att odling av Kernza har betydligt mindre, nära noll, läckage av kväve i jämförelse med ettårigt vete. Det har bevisats på flera platser runt om i världen och är av stor vikt för miljömålet om minskad övergödning. Sedan hösten 2018 odlas också Kernza i den första Europeiska bruksodlingen av Högestad & Christinehof Förvaltnings AB och vi på SLU kommer att följa grödan även där hos dem.
Jordbruket domineras idag av ettåriga grödor, som kräver stora insatser och ofta en hel del markstörning som på många sätt inte är gynnsam för jorden och livet i jorden på växtplatsen, och inte heller för den biologiska mångfalden i landskapet eller för den negativa påverkan jordbruket har på kringliggande
ekosystem. Därför kan perenna grödor antas revolutionera jordbruket, om vi kan bekräfta att de föreslagna fördelarna faktiskt gäller. Sedan återstår det att utveckla en marknad för kärnskörden som kommer att öka i växtförädlingen, men det är ett annat kapitel.