Av Dong Lu & Martin Backlund, Kåsebergaodlingen

Min fru och jag gjorde ett stort livsval för 5 år sedan när vi beslutade att ta över Kåsebergaodlingen, en giftfri och numera krav-certifierad odling som funnits sedan slutet av 50-talet och drivits av en och samma familj fram till vårt intåg. Vi visste nog inte riktigt vad vi gav oss in på, men skam den som ger sig, och det har ju blivit bra till slut.

Grunden för vårt gemensamma odlingsintresse är att vi båda bryr oss mycket om mat och saknade tillgång till smakrika och närodlade grönsaker. Vi började i liten skala hemma i trädgården för egen konsumtion men till slut hade vi en hobbyodling som tog över våra liv mer och mer. Det är nämligen enormt givande för både kropp och själ att odla: dels finns där en experimentlusta, hur får man grönsakerna att utvecklas på bästa sätt? Näring? Förberedelser? Vilka sorter fungerar bättre än andra? Dels ett intresse för att ta fram grönsaker som man kan använda på spännande sätt i matlagningen.

Någonstans började vi lägga grunden till en filosofi för odling: Om vi ser 100 år bakåt i tiden så var alla grönsaker närodlade. Vi hade inte långa distributionskedjor och mat som odlats i fjärran länder. Grönsaker odlades lokalt och togs om hand med de metoder som stod till buds. Rotfrukter lades i jordkällare, frukt och bär syltades, saftades, och lades in. Kött och fisk saltades och röktes för att hålla. Säsongen styrde vad som stod på middagsbordet. Odling var en ganska vanlig kunskap.

Det moderna jordbruket gjorde sin entré framförallt efter 1945 och en stor mekanisering tog fart. Jordbruket blev effektivt och avkastningen på den odlade marken blev högre. Tyvärr medförde denna utveckling en större andel mono-kultur på fält och åkrar samt ett avbrott i den långa traditionen att låta areal ligga i träda och betas av djur. Monokulturen i sin tur gjorde grödan mycket känsligare för skadedjur och avkastningskraven gjorde att (o)gräs fick mindre plats. Kemikalierna gjorde sitt intåg på 60 talet… ett försök att betvinga naturen och ett abrupt avbrott i de ekosystem som byggts upp under de årtusenden som människan brukat mark för matproduktion.

Någonstans här kan man säga att vår filosofi börjar. Monokultur gör grödor sårbara, man kanske skall odla i mycket mindre skiften och försöka para ihop grönsaker som skyddar varandra. Ogräsfritt kanske inte är så bra utan man kanske skall se till at det finns en massa olika växter som blir ett ekosystem där både skadedjur och nyttodjur kan leva sida vid sida? Man kanske inte skall motarbeta naturen utan jobba med den så att den kan bli den bästa natur den kan bli under förutsättningarna? Man kanske inte skall driva plantorna så hårt utan låta dem ta lite tid på sig för att utveckla smak och näringsämnen?

Sagt och gjort. Vi började studera hur man kan etablera bra ekosystem i grönsaksodling, vilka växtföljder som fungerar och vilka metoder man kan använda för att fortfarande få avkastning. Vi kravcertifierade. Bara organiska gödningsmedel och certifierade fröer. Det var i alla fall ett steg i rätt riktning. Dessutom odlar vi i växelbruk och i varvade bäddar dvs. vi odlar en mängd olika grönsaker sida vid sida i sektioner som flyttas varje år. Som exempel på ett av våra fält (ca 1 ha):

Sektion 1: Olika sorters sallad, dill, bönor, morötter, squash, västeråsgurka, rödbetor, knipplök, mangold, selleri, rädisor mm.

Sektion 2: Kålväxter (vitkål, rödkål, spetskål, savoykål, grönkål, svartkål), kålrot, rotselleri, kinakål m.m.

Sektion 3: Färskpotatis i 4-5 olika varianter
Dessa roteras sedan varje år. Sallad verkar trivas efter potatis och kål efter sallad.

Hur kontrollerar man då det ogräs och skadedjur så att man får en bra balans? Ogräsbekämpning sker manuellt. Här är det viktigt med timing dvs att ta ogräsen när de är som mest känsliga. Kan man köra igenom raderna maskinellt första eller andra veckan i juni så tar man udden av den första groningen. Sedan hackas raderna manuellt 1-2 gånger, av en person, fram till mitten av juli beroende på gröda. Vi hackar bara väldigt nära grönsaksraderna och låter en hel del av ogräset mellan raderna växa. Det ger tre effekter:

1. Ogräs som är högre än grönsakerna skapar ett mikroklimat nära marken dvs grönsaken får skydd och håller fukten bättre.

2. Grönsakerna få kämpa lite om vatten och näring. De växer lite långsammare men får en bättre smak och sätter bättre rötter.forts. nästa sida

3. Vi får en ekologisk mångfald med både nyttodjur och skadedjur som förhoppningsvis balanserar ut varandra under säsongen och gör oss mindre utsatta för invasioner av skadedjur.

Hur kontrollerar vi då skadedjur? Skadedjur är svårare när man inte får använda gifter och man får helt enkelt vara beredd på att en del av skörden blir uppäten. Det man dock kan göra är att plantera flera olika sorter av samma grönsak och göra det med 2 veckors mellanrum. Då höjer man i alla fall oddsen att få behålla något, eftersom man har flera sorter i flera stadier samtidigt. Sedan vad gäller t.ex. kålväxter, så får man hålla ett öga på äggläggningen av framförallt kålmal och kålfjäril. När man ser att äggläggningen är igång så kan man t.ex. vattna mycket. Det får äggen ur balans och de dör. Alla olika skadedjur har sin strategi. Med morötter t.ex. kan man plantera lök växelvis och då skyddar löken till viss del mot morotsfluga. Det är ju hela tiden frågan om att ha en frisk och stark planta. Den står sig bättre mot alla typer av angrepp.

Så, för att återvända till vår filosofi: Naturen är fantastisk. Den fyller varje plätt med grönska vare sig man vill eller inte och den ser också till att ordna balans mellan djur och växter så att alla får en plats i ekosystemet. Vårt jobb som odlare är att ta vara på vad naturen kan ge och hjälpa naturen producera just de grönsaker vi vill ha på bästa möjliga sätt utan att för den saken skull göra för stora intrång i naturens eget sätt att hålla jorden levande och samtidigt känna ödmjukhet inför uppgiften.