Att bevara praktnejlika i Sandhammaren genom ängsbruk och odling

Text och foto Jakob Sandberg, biolog, Fredriksdal museer och trädgårdar, Helsingborgs stad

En fjärdedel av alla kärlväxter i Sverige är rödlistade. Det är ett allvarligt läge med alla de arter som riskerar att försvinna från ett landskap eller från hela landet om inga ytterligare åtgärder görs. Men det hoppfulla är att en stor andel av de hotade växterna i vår del av världen historiskt har gynnats av att människan brukat naturen med hållbara metoder. En av dem är den vackra praktnejlikan, som i Ystads kommun bara växer i Sandhammarens naturreservat.

Praktnejlika är en flerårig ört vars blomställningar blir uppåt fyra dm höga och har elegant djupt fransade kronblad i olika nyanser av rosa. Växten blommar ganska sent under sensommaren, och i Sandhammaren där den växer på en skuggig plats kan den blomma till september. Praktnejlika är fridlyst och rödlistad som ”starkt hotad”. Växten har en mycket speciell utbredning med ett tiotal populationer i Skåne, en i Halland och några få längst norrut längs Östersjökusten. Antagligen eftersom växten har invandrat till Sverige från två håll efter den senaste istiden. Att bevara praktnejlika i Skåne är viktigt för att arten ska finnas kvar i landet. Och eftersom växten finns på så få ställen i Skåne, har varje enskild population betydelse för artens fortlevnad i Sverige.

Praktnejlika i Sandhammaren

Praktnejlika verkar föredra att växa på grusiga eller sandiga jordar och i soliga lägen. Anledningen till att den finns i Sandhammaren beror nog på att området fram till tidigt 1900-tal varit ett halvöppet sanddynområde med krattskog av bl a ek, en ganska solbelyst miljö som passar arten. Praktnejlika har tidigare funnits på ett antal ställen i Hagestad-Sandhammaren-området, men finns nu bara kvar längs en markväg. Anledningen till att växten försvinner är antagligen att skogen växt upp och blivit tätare. Det blir väldigt sårbart för en art när den bara finns kvar på ca 3 kvadratmeter och växer alldeles intill en väg. Små händelser kan göra att den försvinner helt.

Ny äng

Sedan några år har Länsstyrelsen Skåne som förvaltar Sandhammarens reservat börjat sköta en yta nära praktnejlikans växtplats som äng. Att varje år slå växtligheten och forsla bort höet. För att skapa förutsättningar för större mångfald av växter och djur har också många träd tagits bort så solens ljus kan nå marken. Nu finns bättre förutsättningar för hävdgynnade arter; några av dem rödlistade som ängsskära, andra är uppskattade födokällor för vilda pollinatörer som ängsvädd eller som är värdväxter för olika djur. Blodnäva är värdväxt för larven till den lilla fjärilen brun blåvinge som lever just i Sandhammaren. Den nya ängen kan också bli räddningen för praktnejlikan. Men hur ska den hitta dit?

Odling på Fredriksdal – samarbete för Skånes hotade växter

Den botaniska trädgården på Fredriksdal museer och trädgårdar visar sedan starten på 1930-talet Skånes vilda kärlväxter. Sen några år har vi börjat förnya växtsamlingen och samlar in frön med lokalt ursprung för att bevara och uppföröka. På så vis kan odlingen fungera som en regional genbank för hotade vilda växter i Skåne. Tillsammans med Länsstyrelsen Skåne, Botaniska trädgården i Lund, Lunds botaniska förening och Lunds universitet utvecklar vi ett regionalt så kallat ex situ-bevarande (att bevara i odling). Tillsammans bedömer vi vilka arter som skulle kunna gå att bevara genom odling. Eftersom vi är två botaniska trädgårdar i samarbetet, kan vi odla plantor från två olika skånska populationer i odling utan att riskera sammanblandning. Man tror att även inom samma art kan det finnas lokala anpassningar med delvis olika egenskaper. Att bevara den mångfalden av egenskaper inom en art, kan vara avgörande för artens möjligheter att utvecklas och anpassa sig när miljön ändras, exempelvis när klimatet ändras.

Bevarande både i naturen och i odling

För att bevara en växtart är det helt avgörande att det finns lämpliga livsmiljöer. I Skåne innebär det oftast natur som är brukad med hållbara metoder som exempelvis ängsbruk eller skogsbete. Men för de mest hotade arterna kan insamling och bevarande i odling vara ett avgörande komplement för att arten ska klara sig. Frön och plantor kan föras tillbaka till ursprungsplatsen för att stärka växten där. Och eftersom många växter nu har få isolerade populationer, kan vi med det odlade materialet etablera växten på nya – eller tidigare växtplatser – dit arten annars inte längre skulle kunna sprida sig på egen hand.

Insamling av frön

I oktober 2017 samlade jag frön ur 40 frökapslar från de få plantorna av praktnejlika i Sandhammaren.

Eftersom växten är fridlyst hade vi sökt dispens för att få samla frön i bevarandesyfte. Och under några år har vi odlat fram plantor och fler frön. Vi har upptäckt att flera rödlistade växter är lättodlade. De har inga problem att trivas och producera frön och det blir tydligt att det är antalet lämpliga livsmiljöer som är det som begränsar de allra flesta arterna.

Tillbaka till Sandhammaren

Hösten 2020 körde jag tillsammans med Länsstyrelsen till Sandhammaren med 280 små plantor och några tusen frön som vi odlat fram. I den nya ängen i närheten av de få ursprungliga plantorna som är kvar, planterade vi ut de nya i flera små ytor där vi grävt bort den befintliga växtligheten för att ge praktnejlikorna ett försprång. Det var väldigt glädjande att sommaren 2021 se att en stor del av plantorna överlevt och att de var kraftiga. Redan den första sommaren blommade några av dem. Det finns nu gott hopp om att Sandhammaren och Ystads kommun ska behålla den här fina och hotade växten. Kanske kan du upptäcka den under promenader i Sandhammaren till sommaren!

På Artdatabankens sida kan du läsa mer om praktnejlika.
Praktnejlika – Artbestämning från SLU Artdatabanken (artfakta.se)