Av Bert Rydhagen

Norra Koboltgatan är startpunkt. Vi cyklar den tills asfaltvägen svänger höger i 90 grader. Cykelvägen fortsätter rakt fram och den väljer vi. Efter ca 100 m kommer vi till en vändplan; hit kommer man med bil norrifrån. Nu har vi Öja mosse på höger hand och nu gäller det att börja se upp. Efter ytterligare ca 100 m ser vi en hög med meterstora stenbumlingar och en markväg som går rakt ut i mossen. Här är första stopp. Här var vi några fågelskådare som i somras följde ett par av svarthakad buskskvätta. Den sitter gärna i toppen av den höga mark-vegetationen eller på en stolpe och spanar efter insekter. En färggrann fågel som det var roligt att följa. Mot slutet av sommaren kunde man också se ungfåglar i sällskap med de vuxna så häckningen lyckades väl.

Stenhögen är nästa obspunkt. Den är omtyckt av stenskvättor och de fanns här hela säsongen, först de vuxna och så småningom flera ungfåglar. På stenhögen kan också en och annan svart rödstjärt dyka upp. Jag tror den häckar inne i industriområdet men jagar även här ute. På lyktstolpar och även på stenhögen kan man ibland få se en tornfalk, som lockas av småfåglarna men även av sorkar och möss. Längs markvägen går ett dike – eller om det är tvärt om – och ett par hundra meter ut i mossen hade en räv sin lya i dikeskanten och här kunde man se rävungar ta en titt ut i verkligheten.

Vi fortsätter norrut och genom det nya industriområdet och tar oss så småningom ut på Karlshemsvägen och österut. Förbi Åbergs Trädgård och Café – okej en paus – tills vi har en fyrvägskorsning med Långa Ljungenvägen. Till höger alltså, mot Sandskogen. För så där tjugo år sedan var en aprildag här en uppvisning av storspovar, enkelbeckasiner, rödbenor, tofsvipor – inte bara för ögat utan också för örat. Jag har anteckningar om ett tiotal spovpar bara på denna sträcka och på hösten, när ungfåglarna gick i flock, kunde det vara ett fyrtiotal. Tyvärr kommer vi inte idag att uppleva detta. Enstaka par är vad som återstår. Men det finns annat att se. Ängspiplärkor, buskskvättor, sävsparvar på stolparna, gäss ute i gräset, kanske ett rapphönspar, falkar och vråkar på stolpar. För botanisten finns orkideer i betesmarkerna, en raritet dyker upp vissa år – kärrnockan, senast sedd 2020.

För att komma hem ska vi över Öja kanal och lämpligt nog finns en bro, sponsrad av de boende i området, med namnteckning i plankorna. Vi tar stridsvagnsspåret och lyssnar efter trumning av mindre hackspett, om tiden är rätt. Innan vi kommer fram till Militärvägen tar vi höger mot Industriområdet och Klondyke. Då har vi till vänster en grävd damm, kallad Cirkeldammen. Det kan löna sig att gå upp och ta en titt. Själv har jag sett ägretthäger här och fått rapport om skäggmes. I grod- och paddtider är det en väldig aktivitet här, man får gå försiktigt. Även salamandrar leker här.

I den lilla dungen mellan Öja kanal och industriområdet kan man hitta ett bestånd av munkhätta, troligen trädgårdsavfall ca 100 m från Klondykebrynet, och i somras såg jag jättebalsamin, invasiv art, visst. Glada häckar i dungen (???) och även hackspett kan höras. Och det kan löna sig att ha ögon och öron öppna i Industriområdet för vissa arter föredrar den typen av miljöer, som den nämnda svarta rödstjärten. Jag har t o m hört rapphöns spela på en liten grön fläck här.

Tillbaka i stan; ingen märkvärdig tur men kan vara märkvärdig, om man har tur!