Av Max Åhman, docent i miljö- och energisystem, Lunds universitet

”Solenergi är idag den billigaste energikällan som någonsin existerat” sa Fatih Birol, chef för internationella energiorganet (IEA), förra året. Omställningen mot förnybart pågår för fullt men fossilt växer ännu. Hastigheten med vilket förnybart bör växa för att vi ska klara klimatet är ett problem i sig och gör att vi måste tänka mer på energieffektivisering och även börja ifrågasätta hur mycket energi vi egentligen behöver.

Intresset för energi exploderade i debatten med den första oljekrisen 1973. Denna kris visade på vårt beroende av olja och på energins betydelse för samhället. Detta var egentligen inget nytt men efter 2:a världskriget hade vi invaggat oss i en falsk trygghet att det fanns energi i överflöd och att den kunde användas utan problem. Energi-och miljöfrågor hade fram till oljekrisen mest handlat om lokala luftföroreningar från bilavgaser och orenade oljekraftverk. Något som vi kunde lösa med hjälp av teknikutveckling och reglering. I och med oljekrisen så blev energin en säkerhetsfråga. Ett decennium senare, på sena 80-talet, blev energiförsörjningen även en klimatfråga. En ökad medeltemperatur hotar hela jordens ekosystem och är vår generations största utmaning. Lösningen är enkel men samtidigt praktiskt oerhört svår – vi måste sluta använda kol, olja och gas och ersätta detta med förnybar energi. Decenniet efter oljechocken hade stor effekt. Sverige och resten av västvärlden sparade oerhörda mängder olja tack vare energieffektivisering och bränslebyten. I stort sett alla de förnybara energiteknikerna som idag kommersialiseras, började utvecklas efter den första oljekrisen. Men trots stora effektiviseringar så använder världen idag mer än dubbelt så mycket energi som vi använde 1973 och trots framväxten av förnybar energi så domineras fortfarande den globala energimixen till 80 % av kol, olja och naturgas.

Allt är dock inte mörkt och idag ser vi flera positiva tecken på att något händer. Förnybar el växer så det knakar runt om i världen. Kostnaderna för förnybar vind och sol har sjunkit dramatiskt de senaste 10 åren. Trenden har vänt och idag investeras det globalt mer i förnybart än i fossilt. Problemet är att det fortfarande investeras i fossila bränslen, trots att det finns tillgång till billig förnybar energi. Vårt samhälle är uppbyggt och ordnat utifrån fossil energi, det största och mest komplicerade storskaliga system med över 100-årig utvecklingshistoria. Ska vi nå klimatmålen bör i princip alla nyinvesteringar i fossil energiteknik upphöra snarast. Omställningströgheten består inte bara av vilken teknik som är tillgänglig och till vilken kostnad, utan lika mycket av våra vanor, kunskap, förväntningar, samhällets regelsystem, och t.ex. företagens affärsmodeller. T.ex. kräver vind- och solkraft ett förändrat elsystem med större flexibilitet vilket kräver ett nytt sätt att tänka hos myndigheter, företag och hos oss elanvändare. Delar av retoriken om behovet av planeringsbar baskraft i dagens nya kärnkraftsdebatt kan ses som en motreaktion mot de snabba förändringar som vi är inne i. Trots trögheten kommer vi att se stora förändringar framöver. Skiftet mot förnybart går inte att stoppa. Ekonomin och utvecklingen har kommit för långt. Till och med finansmarknaderna börjar vända fossilindustrin ryggen. Men hastigheten som vi sett de senaste 10 åren måste hålla i sig de kommande 30 till 40 åren – att hålla denna takt utan att skapa andra problem, såsom förändrad markanvändning, och gruvbrytning för mineraler, är en stor utmaning. Och även om den tekniska potentialen för förnybar energi är tillräckligt stor för vår framtida konsumtion så bör vi fråga oss om hur mycket energi vi egentligen behöver. ”Tillräcklighet” av energi har vi inte riktigt börjat greppa politiskt ännu och energieffektivisering pratar vi alldeles för lite om idag. Den energi vi aldrig använder är fortfarande den billigaste och hållbaraste energikällan.