Av Kerstin Svensson, Nybrostrand

För ca 10 000 år sedan drog sig den stora landisen långsamt mot norr och blottlade det som vi som vi idag kallar Skåne. Tyngden av ismassorna minskade och landet höjde sig långsamt med början utmed sydkusten.

I sydöstra delen av Skåne består berggrunden av sandsten av olika typer och från olika tidsperioder. Jordmånen präglas av detta och innehåller ibland kalk. Detta förklarar förekomsten av den speciella flora och fauna som finns t ex på Hammars backar och utmed kusten.

I landskapet ser vi idag minnen från isens verkningar när vi besöker Hammars backar och Kåsebergaåsen. Strandvallarna i Sandskogens naturreservat är andra minnen från gångna tider.

Stora delar av Skåne var täckta av vatten, så även kring Nybroån. Området norr om Hammars backar var en sjö, Hammarsjön. Den var en del av ett stråk med våtmarker mellan Hagestads mosse och Öja mosse med dess lagun från havet. Havsnivån var högre. Till detta tundraliknande landskap kom växter, djur och människor. En del kom landvägen från Danmark som i början av isavsmältningen hade förbindelse med Skåne över Öresund. Senare kom människor söderifrån över havet till åmynningar i enkla båtar.

För ca 8 000 år sedan anlände jägarna, som fann föda i skogarna som börjat växa upp. Floran präglades av fjällväxter och faunan av djur som klarade de hårda livsvillkoren. Efter jägarfolket kom jordbrukande människor. De bosatte sig främst vid kusten och vid sjöar. Man har funnit boplatser (långhus) från den tiden i bl a Öja mosse, som då var en havslagun. En vanlig hustyp var även grophus. En grop grävdes och ett tak av stockar ställdes över. Det täcktes ibland med jordkokor. Vintertid bodde man i skogen, sommartid vid kusten.

Under den här perioden var klimatet 2-3 grader varmare jämfört med idag, den s k postglaciala värmetiden. Hur odlade man? Man röjde gläntor i skogen där man kunde så och skörda. Levnadssättet blev mer och mer bofast efterhand som man utökade/flyttade ”åkrarna”. Troligen hade man en del utsäde med sig hit som man sådde. Utöver jordbruk levde man av fiske (ål, lax, torsk, sill) i ån och i havet. Man odlade råg, korn, rovor och bovete. I skogen jagade man och tog virke till redskap och husbygge.

Jägarstenåldern övergick i bondestenålder och bronsålder för ca 4 200 år sedan, dvs 1 800 f Kr. Svedjebruk blev vanligt och man höll husdjur (svin, nöt, får, getter). Små hierarkiska samhällen/byar bildades. Norr om Köpingebro finns tre gravhögar som minnen av dåtida bebyggelse mellan Köpingemölla och Stora Köpinge från den här perioden. Man har gjort bosättningsfynd i Köpingebro.

Svedjebruket orsakade efter hand sandflykt. Stora områden utsattes för vinderosion, när marken lämnades bar. Vidsträckta sandslätter/flygsandsområden bildades. Det väglösa området öster om Ystad bortåt Sandhammaren var hårt drabbat av detta.

Ca 400 f Kr började järnåldern. Man blev mer bofast i gårdar och byar och djuren stallades in över vintern. För att skydda sig byggdes fornborgar. Handelsförbindelser blev allt vanligare. Vikingarna gjorde långa resor. Runstenar restes över bedrifterna. En runsten finns vid kyrkan i Stora Köpinge.

Kyrkor började byggas när allt fler övergick till den kristna tron. Många skånska kyrkor är byggda i sten (Stora Köpinge, Benestads kyrka, Högestads kyrka).

Nybroån och dess dalgång spelar en viktig roll i samband med kyrkobyggen, bl a bygget av Lunds domkyrka kring 1000-talet. Information om det stora byggnadsprojektet finns i boken ”Vägar mot Lund” av Maria Cinthio, Anders Ödman, Ulf Sivhed och Löne Mogensen.

Sten till det omfattande bygget av domen hämtades från flera håll i Skåne (Höör, Benestad, Svenstorp). När man studerar en berggrundskarta över Skåne ser man att det i Nybroåns dalgång finns fyndigheter av sandsten vid Svenstorp m fl ställen.

I stenbrottet vid Svenstorp höggs sten ut i lätthanterlig storlek och fraktades sannolikt med båt till Lund i stället för en besvärligare landtransport.
Båtarna var s k knarrar, ca 15 m långa och ca 1,2 m djupgående med ca 6 mans besättning. Man ”seglade” uppför Nybroån. Vattendjupet var större än i dag. Var det besvärliga passager så stakade man sig fram eller drog (varpade) båten uppströms. Vid tilläggsplatsen vid stenbrottet lastades stenblocken på båten, som sedan seglade nedströms ut genom Nybroåns mynning och vidare till Lund, för att sedan återvända för en ny vända med stenblock. För att underlätta transporterna av sten och andra varor grävdes en 700 m lång kanal förbi Barevad. Den har fyllts igen och syns inte idag.

Vilka var människorna som med slit och umbäranden åstadkom de stora byggnadsverk (kyrkor, slott), som uppfördes under medeltiden? Människohandel är förmodligen en del av svaret. I samband med handelsresor och vikingaresor togs/köptes människor och fick följa med på resan tillbaka. Tecken finns på att Mölleholmen i Ellestadssjön fungerat som ett slags transitläger för slavar/trälar som köptes och såldes till lägstbjudande rika herremän, som sedan ”lånade” ut arbetskraft till byggena. Auktioner av fattighjon har funnits långt in i vår tid även i våra trakter. De avslutades först 1918 efter en insats av finansministern F V Thorsson, född Stora Köpinge och en av de största tillskyndarna av fattigvårdslagen. Fattiga människor, hemlöshet och skuggsamhälle är tyvärr fortfarande en realitet i vår moderna tid.

Kring 1000-talet bildades byar och ortsnamn dyker upp på tidiga kartor och dokument. På kartor slutar handelsplatsernas namn ofta på -köpinge eller kallas Köpinge. Stora Köpinge var en sådan handelsplats. Köpingeån/Nybroån var segelbar upp till byn och där var livlig kommers av olika varor. Man sålde spannmål, kött och andra förnödenheter och fick silver- eller guldmynt från främmande länder som betalning.

På 1200-talet flyttades handelsplatserna ut till kusten efter att sjöröveriet i Östersjön stävjats av Valdemar den Store och biskop Absalon. Även om Stora Köpinges tid som handelsplats då var förbi, så fortsatte livet och vardagen i byn. Skogslandskapet hade öppnats upp av åkrar och ängar. Förbättringar av jordbruksredskap underlättade. Hästar och oxar drog träplogar och träharvar. Välståndet och befolkningen ökade.

Namnet Ny-Broe nämns första gången i en folkvisa på 1300-talet, då riddaren herr Torkel flydde från Ystad efter att ha dräpt en annan riddare i Klostret. Träplankorna i bron rev han upp för att slippa förföljarna. Namnet Nybro som namn på bron är belagt år 1675.

Från att ha använt handkvarnar och skvaltor (försedda med enkla paddelhjul) för att mala säd började man under kommande århundraden anlägga större kvarnar/möllor som drevs av vind eller vatten för att mala mer än brödsäd. Svenstorps mölla (1500-talet), Munkamöllan (sent 1800-tal), Köpingemölla (1682) och Barevads kvarn (1397) byggdes utmed Nybroån. För att få större kraft och fallhöjd anlades kvarndammar. I dem kunde man dessutom tvätta, fiska och bada. Köpingemölla med sin damm blev Köpingebros samlingsplats.

Utmed Nybroån ser man idag stora bestånd (bl a vid bron över väg 9) av pestskråp eller pestilensrot som växten hette på den tiden. Man trodde förr att den kunde hejda svinpesten, så möllaren petade ner några rotbitar vid kvarnen. Växten åts sedan av svinen, som klarade sig undan svinpesten, kanske mest på grund av gott och näringsrikt foder som gav gott hull och hälsa. Fröna spreds utmed ån.

År 1658 blev Skåne ett svenskt landskap vid fredsöverenskommelsen i Roskilde. Dansktiden var förbi. Allt eftersom befolkningen ökade, så ökade även behovet av att färdas över ån.

Från början var det krigsmakten som på sina kartor märkte ut lämpliga vadställen över Nybroån. Bredasten var ett sådant vadställe. Här finns nu en bro, den s k Pansarbron på Nybrofältsvägen.

Några av broarna över Nybroån blev byggda med sten (Allevads bro, Köpingebro), medan andra var pålade och byggda av trä (Nybro, Barevads bro). Slitaget på träbroarna var stort och man grälade ständigt om vem som skulle stå för underhållet, staden eller bönderna. En ny ordentlig bro vid Nybro byggdes först 1886, då vägen genom Sandskogen band samman Ystad stad med området öster om Nybroån. 1934 byggs bron vid Nybro om. 1978 breddas den.
1961 byggdes en ny bro över ån på Köpingebrovägen.

Tillgången på fisk (elritsa, gädda, mört, ål, abborre) i Nybroån var god. Man fiskade till sig själv, men även till försäljning. I havet var tillgången så pass god att en liten fiskeby växte upp väster om Nybroåns utlopp.

Redan 1660 nämns de s k Sannhusen/Sandhusen. De byggdes vid den lagun som Nybroån bildade och här kunde man lägga till med sina båtar. Under 1700-talet bodde här 15 fiskare med familjer. Husen hade ett utsatt läge och blev vid flera tillfällen översandade. 1817 brann husen ner. Några invånare flyttade till Ystad, några byggde nya hus, som var belägna strax norr om väg 9 vid bron. Ett nytt fiskeläge, Nybro, byggdes upp med ett 15-tal familjer. 10-12 båtlag fångade tobis, torsk, sill, ål och lax. Fångsten såldes av kvinnorna (”sillaprångare”) på den närliggande landsbygden.

Hur såg landskapet ut kring Nybroån under 1700-talet? När Carl von Linné gjorde sin Skånska resa 1749 konstaterade han vid sitt besök i Ystad att åt öster vid kusten var det stora sandslätter. Stora arealer var väglösa sandflyktsområden öster om Ystad och bortåt Sandhammaren. Han föreslog att tall skulle planteras öster om Ystad. Så skedde, även om det tog lång tid att komma till handling. Området närmast Ystad kallas idag Sandskogen och de gamla träden är ett minne från den tiden. I Nybrostrand finns rester kvar av Tosterupsskogen (Krågeskogen), planterad i början av 1900-talet.

Efter Linnés skånska resa började andra kända botanister besöka området öster om Ystad under 1800-talet. Bland dessa kan nämnas Elias Fries, Nils Lilja, Hartman, Areskough. Många vanliga och ovanliga växter noterades och namn från trakten nämndes i flororna som t ex Kåsebergaåsen, Köpingeån (Nybroån).

Den första akademiska avhandlingen om traktens flora skrevs av Carl August Gosselman och försvarades vid Carolinska Fakulteten vid Lunds Universitet år 1851. Den var ett resultat av hans floravandringar under gymnasieåren i Ystad. Titeln är ”Stirpes rariores Territorii Ystadiensis”. Vi får här en ögonvittnesskildring av hur naturen såg ut kring Ystad i mitten av 1800-talet.

Trakten kring Ystad, en av de intressantaste inom Provinsen, har under sommarmånaderna 1847, 48 och 49 af mig flitigt blifvit genomströvad. Oaktadt dessa exkursioner blott sträckte sig en eller två mil utom staden påträffades åtskilliga för denna trakt af flororna ej uppgivna växter, hvilka stundom hörde till de sällsyntare, att uppgiva dessa samt lämna en öfversikt över mindre allmänna, därstädes redan förut anmärkta, växter är ändamålet med denna förteckning. Ystad, belägen vid Östersjöns kust, är omgiven av slätter. Öster om staden utgöres dessa av ljunghedar och sandfält, sparsamt bevuxna med gräs och planterade med Al och Tall. Denna plantering sträcker sig till Köpingeåns gamla fåra, som på åtskilliga ställen nästan uttorkat och alstrat en alldeles egendomlig vegetation, på andra sidan ån vidtaga åter sandfält, vilka sträcka sig ända mot Kåsebergas lerblandade sandbackar, som tvärbrant resa sig mot hafvsstrandenoch utgöra vextorten för Tunica Profilera (hylsnejlika, finns kvar) och Medicago minima (sandlusern, finns kvar).

Sedan ger han en noggrann beskrivning av vegetationen kring Köpingeåns/Nybroåns mynning.

Arter som noterades av den tidens botanister finns fortfarande utmed ån, i gamla åfåran och på Nybrofältet. Andra har försvunnit.Ån var nu inte lika segelbar längre eftersom landhöjningen påverkade djupet i ån.

Järnvägen förbi Köpingebro stod klar 1865. Det fina stationshuset står kvar, men används inte som sådant längre. Järnvägen var ett stort steg framåt för byn. Många nya verksamheter etablerades och befolkningen växte. Järnvägsbron över Nybroån i Köpingebro har två banor och byggdes 1865 (Ystads-Eslövs Järnväg) och 1894 (Ystad-Gärsnäs Järnväg) med linjen Köpingebro- Gärsnäs-St.Olof. Överbyggnad 1920.

Området mellan järnvägen och kusten och utmed Nybroån var en stor mager sandslätt. Den användes som åker- och betesmark. Fiskarfamiljerna fick av bönderna arrendera mark för odling och bete. Nybrofältet var därför uppdelat i många små jordlotter. Några gårdar fanns (Tornåkra), de är nu alla borta. Fiskarfamiljernas arrenden betalades med tång som skulle läggas på böndernas åkrar.

1893 beslöt Jacob Lachman att ett sockerbruk skulle byggas. Det skulle förse hans raffinaderi i Ystad med råvara. Från början var det tänkt att sockerbruket skulle anläggas vid Svenstorps mölla, men platsen blev till sist i Köpingebro där järnvägen korsar Nybroån. Sockerbruket såldes senare och 1907 ingick det i Svenska Sockerfabriks Aktiebolaget (SSA). Sockerbruket var helt elektrifierat 1927. Sockerbruket utvidgades under följande årtionden. Elektroniken och effektivisering präglar verksamheten senare delen av 1900-talet.

Skadorna på Nybroåns växter och djur blev förödande. Ån förvandlades till ett avloppsdike. Fram till 1967 gick allt processvatten från sockerbruket direkt ut i ån. Då byggdes en kulvert som ledde processvattnet direkt ut i havet för att inte belasta ån med förorenat vatten. Kyltorn och vattenreningsverk har sedan tillkommit. Tillverkningen av socker slutade 2006.

Restaurering av Nybroån har sedan dess fortgått och successivt förbättras vattenkvaliteten. Växter och djur återvänder som tecken på åns tillfrisknande.

I början av 1900-talet började välbärgade människor i Ystad att bygga sommarhus vid kusten i Sandskogen. Folk började söka sig till den sandiga kusten för att bada och sola.

Nybrofältet var då övningsfält för K 6 i Ystad. Kronan inköpte 1904 flera gårdar på nuvarande golfbanan och Nybrofältet för att få bättre övningsområden för kavalleriet eftersom det var trångt vid kasernerna i Ystad. Detta område kallades Södra fält sedan husen rivits. Norra fält eller Lilla fält norr om ån ägdes redan av Kronan.

Tribuntallen står fortfarande kvar som ett minne från tiden då kavalleriet övade på fältet. 1926 paraderade kavalleriet förbi den uppbyggda tribunen med höga militärer. Det var ett storslaget skådespel som beskrevs i Ystads Allehanda. Marschkolonnen sträckte sig hela sträckan genom Sandskogen. Extratåg hade satts in från Ystad. 1927 lades K 6 ner i Ystad och därmed var det slut på kavalleriepoken i Ystad. Nybrofältet betades under sommarmånaderna av en flock nötkreatur som vaktades av ”vytepågar”, dvs skolpojkar. Fältet har även använts tillfälligt som flygfält under 1920-1960-talet. Flygplan var på den tiden en sensation och mycket folk kom dit. Man ordnade även uppstigningar med passagerare. Även speedwaybana och fotbollsplan har legat på Norra fältet.
1930 bildades Ystad Golfklubb med bana på Nybrofältet strax norr om bron över väg 9. Efter hand har golfbanan utvidgats.

Kring 2000-talet införlivades området söder om väg 9 kring Nybroåns mynning i Sandskogens naturreservat och Natura 2000-område. Området har från att varit öppen betesmark med dess speciella flora och fauna börjat växa igen, vilket hotar den skyddade naturen.

Vid åmynningen ligger f d caféet Strandpaviljongen/”Snurran” som nu är Fiskeföreningens klubbstuga. I och med restaureringen av Nybroåns vattenkvalité har många fiskeentusiaster hittat hit och njuter av naturen och fiskestunder utmed ån.

Norr om golfbanan ligger Nybrofältets öppna sandstäppsliknande yta . Dess ursprungliga historia som betesmark och övningsområde för försvaret ger ett unikt område där många fridlysta och rödlistade växter och djur har en fristad. Efter en naturvärdesinventering 2021, som visade att området har mycket höga naturvärden, beslöt kommunens politiker 2022 att skydda området och förbereda för att bilda naturreservat där. Området kommer att ansluta till Lilla Köpinge statliga naturreservat norr därom. Detta restaureras av Länsstyrelsen för att bli som Nybrofältet med dess unika flora och fauna.

Större delen av Nybroån med omnejd blir åter igen till största delen en grön korridor för vanliga och ovanliga växter och djur mellan Köpingebro och åmynningen samtidigt som det ansluter till Sandskogens naturreservat och Natura 2000-området.

Utmed Nybroån finns en vacker vandringsstig från åmynning uppströms till Pansarbron. Förhoppningsvis kommer den att förlängas upp till Köpingebro genom Lilla Köpinge naturreservat och utmed ån.

Nybrostrand i juni 2022
Kerstin Svensson
kerstinharriet@gmail.com

Viktiga källor:

Tre böcker om Köpingebros historia.
Byalagets material, bl a pärmar från gamla studiecirklar.
Vägen till Lund, som nämns i texten.
Hörsägen
Internet