Av Bert Rydhagen

Många kvällar under sommaren/hösten har jag suttit en stund i bilen på vägen mot soptippen. Efter åtta. Varför där och varför då? Där – för att en våtmark bildades där under förra året och den har funnits även i år. Då – för att trafiken till och från soptippen är så livlig att man verkligen känner sig i vägen av att hålla på vägen. Gustafsborg 1 är beteckningen och det är området norr om soptipps-vägen omedelbart efter att man lämnat Sjöbovägen. Där har tidigare funnits ett icke odlat område, ett par tusen kvadratmeter, men inget öppet vatten. Det kom förra året, möjligen i samband med byggandet av cykelvägen.

Det är ett känt fenomen att när man skapar ett vatten på t. ex. tidigare ängsmark så exploderar fågellivet de första åren för att därefter anta ett mer normalt tillstånd. Då har den energi som funnits i form av gräs och rötter förbrukats. Så skedde även här. Det är ett grunt vatten med en hel del vegetation, som kan dels locka vatteninsekter, dels skydda mindre fåglar. Videbuskar längs kanter och någon mitt ute i kan också vara skyddande. Gyttjiga stränder lockar vadare. Många goda egenskaper alltså som talar för ett fint fågelvatten.

Smådopping och rörhöna är ett par arter som jag tyckte borde vara intresserade och så var det också. I motsats till sina släktingar gråhakedopping och sothöna, som gärna exponerar sig, är de båda arterna doldisar. Man kan sitta vid ett vatten länge utan att se något och vara på väg att ge upp. Så ligger plötsligt en smådopping där! Var kom den ifrån? Så lite tålamod måste man ha. Som tur är kan man ta hjälp av hörseln – båda har tydliga läten, smådoppingen en ljudlig drill som man inte kan missta sig på. Rörhönan kan gärna gå upp på land och plocka på stränderna och exponerar sig då.

Tyvärr ser man bara en del av vattnet på grund av buskar så antalet fåglar blir svårt att ange. Det tog ett tag innan jag kunde bestämma att det faktiskt var två par smådopping och jag har konstaterat att något par har häckat och fått ungar, men inte hur många. Några sekunder uppe i vegetationen och så dyk. En fågel dyker upp en bit bort. Samma – eller en annan? Smådopping har häckat, det får jag nöja mig med.

Om inte smådoppingen dyker upp, vad fanns det att titta på? Sex krickor höll ofta på och silade vattnet i den bortre kanten. De var så trogna där att de måste ha fötts där. Sothöns förstås, några par. Med ungar. Gräsänder, ett par med ungar. Tofsvipa. Mot hösten var det ofta vadare där. Grönbena och gluttsnäppa. Enkelbeckasin i små flockar trivdes. Faktiskt landade en gång två röd-
spovar. Och inte bara fåglar. Några rådjur kom för att dricka. En gång lekte de, om det var ungdjur, och puttade varandra ut i vattnet. En period hade starar träd och buskar här som nattkvist och det ramlade in ett par tusen under kvällens lopp. En gulärla och flera sädesärlor plockade insekter i växtligheten runt vattnet.

Ett verkligt omväxlande fågelliv på en liten yta. Samtidigt har jag upplevt att småvatten i Källesjö, som bildades vid byggandet av det nya bostadsområdet, hade ett betydligt rikare, artmässigt, fågelliv för tio år sedan, när jag började följa det. Flera par av smådopping och rörhöna, spel av änder som brunand, skedand, t.o.m. årta, kunde ses här. I dag är det
betydligt färre, såväl arter som antal. Det är bara grågässen som blivit fler.

I samband med att kommunen planerade för det Östra industriområdet höll man på och flyttade jordmassor. Ibland blev det en svacka som vattenfylldes. Under en cykeltur i området 2017 fick jag syn på en mindre strandpipare här. Jag återvände och kunde så småningom konstatera att det var ett par och det fick fram en unge. Många andra vadare sökte föda i de tillfälliga
grunda vattnen. Dessa upplevelser har lett till tankar som att man kanske kunde ha ett område, där man kanske vart femte år flyttar en jordhög och skapar ett vatten som får utvecklas några år och sedan flyttar man lite jord igen. Så kan trängda arter som mindre strandpipare få livsrum. Ett hugskott att fundera vidare på???