Av Naturpedagog Hjalmar Dahm

När Naturskyddsföreningen i Skåne fick Hörjelgården 1976 kom det inte som en total överraskning. Redan 1968 hade nämligen de dåvarande ägarna, Edith och Sigurd Andersson, bestämt att föreningen skulle ärva gården. Donationen var till minne av deras naturintresserade son Ingwar-Ellwin Sigurdhson. Det var en illa nedgången korsvirkesgård som föreningen tog emot. Men markerna var intressanta eftersom de till stor del skötts på ett ålderdomligt sätt. Här fanns dessutom de tre markslag som kännetecknade jordbruket i denna del av Skåne fram till 1800-talets första hälft: åkermark, vinterfodermark och utmark.

Man brukar benämna detta inägor (åker och äng) respektive utmark (betesmark). Idag, 4 decennier senare, är gården fortfarande i föreningens ägo. Markerna sköts av en liten grupp volontärer och årligen kommer många besökare från både skolor och högskolor.

En av de första som engagerade sig för Hörjelgården var Urban Emanuelsson, idag professor vid Centrum för biologisk mångfald, CBM/SLU. Tillsammans med sina kollegor från växtekologen vid Lunds universitet lade han grunden för restaureringen av markerna. Man bestämde sig för återskapa ett landskap som var typiskt för trakten och tiden före enskiftet, dvs. från 1300-talet fram till början av 1800-talet.

– Det förindustriella landskap som blivit resultatet av detta restaureringsarbete kan inte upplevas på någon annan plats i Sverige, menar Urban med facit i hand.

Ett exempel på detta är stubbskottsängen som började restaureras 1982 och sedan dess skötts på traditionellt sätt, med röjning om vintern, risning på våren och lieslåtter på eftersommaren. Stubbskottsängen var en vanlig brukningsmetod fram till 1800-talet och upp till en tredjedel av landytan i vissa delar av Skåne kan ha varit stubbskottsängar. Idag finns de i princip bara kvar i Rumänien. Det är därmed stubbskottsängen, tillsammans med översilningsängen, utmarken och åkrarna, som gör Hörjelgårdens marker så kulturhistoriskt intressanta och artrika.

– Trots att Hörjel med sina 30 hektar mark inte är en speciellt stor fastighet – och vid första anblicken inte heller ser så märkvärdig ut – är den helt unik med sitt kompletta traditionella markanvändningssystem. Det är ett biologiskt kulturarv som är förtjänt av en betydligt större uppmärksamhet, säger Urban.

Flera universitet och högskolor använder regelbundet Hörjelgården både för forskning och undervisning. Eva Waldemarson är universitetslektor emerita på biologiska institutionen i Lund och ordförande i Sveriges botaniska förening. Både på våren och hösten har hon tagit ut generationer av studenter på grundkursen i ekologi. Dessutom genomför påbyggnadskursen i ekologi sina projektdagar här varje år. Eva menar att Hörjelgårdens marker har ett mycket högt undervisningsvärde.

– Här kan vi se strukturen på en stubbskottsäng och en översilningsäng. Fältskiktets artsammansättning i stubbskottsängen är helt unik, här blandas skogsarter med ängsarter. Åkertegarna med tresädet är ovärderligt. Och alla dessa fantastiskt rika ekosystem ligger intill varandra och är därför lätta att studera även under ett kort besök.

Lärarutbildningarna från både Malmö och Kristianstad kommer ofta till Hörjelgården. Britt Sandberg undervisar vid Högskolan i Kristianstad och har varit ute med sina lärarstudenter de senaste 15 åren.

– För mig är Hörjelgården en fantastisk plats och ger oss möjlighet att visa ett naturskönt område, där natur och kultur möts så väl. Vi kan visa på hur biologisk mångfald hänger ihop med kulturlandskapet, och se många växter som nämns i vår svenska litteratur – mandelblom exempelvis. Studenterna får också möjlighet prova på något gammalt hantverk. Det förvånar mig alltid hur få av dem som någon gång stiftat bekantskap med ull- eller linberedning. Det är också väldigt få av studenterna som tidigare funderat över hur landskapet runt oss ser ut idag och vilken historia det har. Och inte minst kan vi här, in situ, diskutera hur vi vill att landskapet ska se ut i framtiden. Här spelar Hörjelgården en viktig roll som både kunskapsförmedlare och inspirationskälla för blivande lärare.

Under slutet av 1980-talet började allt fler grund- och gymnasieskolor att hitta till Hörjelgården. Byggnaderna renoverades och gården framstod allt mer som en attraktiv plats för lägerskolor, fältkurser och för att utveckla utomhuspedagogiken. Barn och ungdomar från hela Skåne och i alla åldrar kan här under några dagar studera den biologiska mångfalden och genom praktiskt arbete få en bild av livet på en gård förr.

Mona Burman är numera pensionerad lärare från Simrishamn. Hon har tagit med sina klasser mer än tio gånger på lägerskola sedan 1995.

– Anledningen till att jag kommer med mina elever är att jag vill ge dem en fantastisk naturupplevelse och förmedla en känsla av stillhet, harmoni och frid hos Moder Natur, något som bara Hörjelgården kan ge. Jag varit på här med mycket tuffa sexor och eleverna har själva önskat att få återvända fler gånger. Dessutom är de som är engagerade här kunniga både i sitt fack och i bemötandet av elever och lärare. Jag förstår inte att man har råd att kasta bort denna otroligt viktiga kraft- och kunskapskälla för många ungdomar.

Sedan snart ett decennium befinner sig Hörjelgården nämligen i till synes permanent ekonomiskt trångmål eftersom bidragen till både markvård och pedagogik har dragits in. Stiftelsen Hörjelgården som driver verksamheten har febrilt, tillsammans med Naturskyddsföreningen, letat efter sätt att lösa ekonomin och rädda verksamheten.

Eva Waldermarson, som också suttit i styrelsen för stiftelsen, är orolig för framtiden:

– Att lämna Hörjel utan skötsel är som att restaurera ett slott med möbler och allt och sedan inte lägga på ett tak. Och studenter, skolelever, lärare, forskare och alla andra besökare skulle förlora en unik plats för både studier och rekreation.

Samtidigt kämpar ett tappert gäng vidare, både med landskapsvård och skötseln av byggnaderna. Det saknas varken arbetsuppgifter eller idéer för framtiden. Bengt Nihlgård, professor emeritus i växtekologi och ordförande i Stiftelsen Hörjelgården, menar att här finns gott om möjligheter för forskningsprojekt.

– Genom åren har det naturligtvis bedrivits en hel del forskning, inte minst av Claes Bergendorff som länge var gårdens anställde ekolog, men också av studenter som gjort sina C-uppsatser här, både kring landskapet, floran, faunan och utomhuspedagogiken. Jag håller på att sammanställa en förteckning över alla forskningsprojekt och publikationer. Vi som är verksamma här ute är synnerligen öppna för alla nya uppslag och idéer kring forskning.

Redan idag finns kontinuerligt uppdaterade artlistor, på det mesta från svampar till skalbaggar, på hemsidan.

– Otroligt många kunniga biologer och amatörer har bidragit till dessa artlistor, säger Ulf Lundwall, ordförande för Hörjelgårdens vänner, som också koordinerar mycket av det som sker på Hörjelgården idag, allt från publika arbetsdagar till kursverksamhet för Länsstyrelsen.

Naturskyddsföreningen har ägt och förvaltat Hörjelgården i 40 år. I år har föreningen överlåtit på Stiftelsen Hörjelgården att helt ta hand om både skötsel och förvaltning av gården. Det har periodvis blåst både med- och motvind. Många har under alla dessa år lagt mycket energi för att förverkliga och driva vidare drömmen om en kunskapsgård dit skolelever, naturintresserade i alla åldrar, nya svenskar, pedagoger, forskare och landskapsvårdare kan komma för att få fördjupade kunskaper om det gamla skånska naturlandskapet och även praktiskt lära känna det skånska kulturarvet. Samt naturligtvis väcka engagemang för frågor om social och ekologisk hållbarhet.

 

Fakta

Var ligger Hörjelgården? I ”risbygden”, mellan Sjöbo och Tomelilla kommuner, 2 km från Äsperöd.

Ägare: Naturskyddsföreningen i Skåne, men förvaltning och drift har i år övertagits av Stiftelsen Hörjelgården (ordförande: Prof. emeritus Bengt Nihlgård)

Areal: drygt 29 hektar

Här finns: betesmarker, odlingsvångar, stubbskottsäng, översilningsäng, lövskog, stengärdsgårdar, unika hägnader, ett museijordbruk och en kringbyggd korsvirkesgård från 1814.

Naturstig: En 2 km lång naturstig leder besökaren runt i markerna och informativa skyltar finns vid de mest signifikanta platserna.

Betet är utarrenderat till granngården. Idag är det mjölkkor och ungdjur som betar.

Övernattning: På gården kan 30 personer bo. Här finns fullt utrustat kök och mat-/mötessal.

Anställd: För tillfället finns en anställd naturpedagog.

Volontärer: Flera och dessa utför allt arbete kring skötsel av marker och hus. Det finns gott om plats för fler!

Hemsidan: http://skane.naturskyddsforeningen.se/horjelgarden/

Hemsidan innehåller bl.a. aktuella artlistor och en del forskningsrapporter samt länkar till filmer om verksamheten.

En jubileumsskiften från 2014 (200-årsjubileet) finns att beställa genom hemsidan (100:-).

Stötta gärna Hörjelgården genom att gå med i vänföreningen (u.lundwall@telia.com) och få uppdaterad information om aktiviteter mm genom Facebook-gruppen