Av Jonna Skog Ystad Gymnasium NA15
Redan vid millennieskiftet var algblomningen ett stort och utspritt hot mot Östersjön. Bilden togs av NASA Earth Observatory, juli 2001.
I en av världens mest undersökta havsområde som omringar stora delar av Sveriges kuster, har forskare länge känt till det allvarliga och oroväckande dilemmat eutrofiering, oftare kallat övergödning. De senaste årtiondenas ökande industrialisering av framförallt jordbruket, men även reningsverk och transport har lett till Östersjöns näringsöverskott av framförallt kväve och fosfor vilket i sin tur resulterat i drastiska ekologiska förändringar i det marina ekosystemet. I allmänhetens ögon är fenomenet någorlunda känt, däremot upplevs det finnas en viss distansering och motvilja angående allvarsamheten av Östersjöns miljöhot som i hög grad påverkar oss alla. Utvägen blir att uppmärksamma de förödande konsekvenser detta leder till, både på ett personligt men framförallt biologiskt och samhälleligt plan.
Vad innebär eutrofiering och vem bär skulden?
För det första behöver alla organismer, oavsett storlek och land – eller vattenlevande, någon form av näring för att kunna leva och utvecklas normalt. Näringsämnen som kväve och fosfor är en förutsättning för allt marint liv och speciellt viktigt för primärproducenter. Växtplankton, som hanterar fotosyntesen samt utgör basen i ekosystemet, är ett exempel på de som drar störst nytta av ämnena. Vidare är det endast en fjärdedel av kväve- och fosfor tillgången i Östersjön som har tillkommit naturligt, vilket betyder att den absoluta orsaken är antropogen, det vill säga mänsklig. Ur ett historiskt perspektiv ansågs Östersjön ursprungligen vara ett näringsfattigt hav, men under 1900-talets årtionden har det pågått en stor ökning av mänsklig aktivitet i form av till exempel industrier, transporter och skog-och jordbruksverksamheter (WWF, 2017). Det har i stor utsträckning lett till en påfrestning som havet inte har klarat av. Eftersom Östersjön är omringad av ett flertal länder som alla har tusentals nätverk av vattendrag som inflöde i havet, resulterar det i att en ensam skyldig inte kan utpekas. Alla länder har på olika sätt påverkat och bidragit till den överbelastning havet nu får genomgå. Exempelvis finner en på flera håll runt om Östersjön stora grisgårdar med system som går ut på att samla ihop all spillning för återanvändning på åkrar, vilket i sig är otroligt effektivt. Däremot så tar en inte hänsyn till växternas oförmåga att ta upp all den överflödiga näringen. Detta medför att vattnet som faller ner på åkern blir nästan helt fullt av näringsämnen som sedan rinner vidare ut i åar och bäckar där en liten mängd näring kan tas upp av omgivande växtlighet. Problemet är att ofta rinner vattnet sedan förbi närliggande storstäder med få upptagningsmöjligheter och där orenade avlopp kan sammansluta sig till vattendragen och tillföra ytterligare näring innan det slutligen mynnar ut i Östersjön. Innanhavet med endast ett smalt sund i förbindelse med världshaven och få blandningar av vattenmassor medför även utsläppens kvardröjande effekt (Green, 2017).
Algblomning, syrebrist och döda bottnar
Framförallt växtplankton och fintrådiga alger tillväxer enormt vid överflöde av näring och det bidrar till algblomning som innebär en stor mängd algplankton på ett visst begränsat område. Å ena sidan är algblomningen en naturlig företeelse men i samband med eutrofieringen blir effekterna ett strimmigt grön- eller brunfärgat vatten som försämrar badkvalitén och i vissa fall djurs och människors hälsa. Den biologiska mångfalden minskar även på flera sätt, bland annat när den ökande växtligheten dör och faller ner till botten, förbrukas stora mängder syre vid nerbrytning av organiskt material medan giftigt svavelväte samtidigt frigörs. Således skapas syrebrist vilket i sin tur eliminerar alla bottenlevande organismer och det bildas döda bottnar. Havsbottnen utan syre är idag tre gånger så stort som vid millennieskiftet och det har upptäckts områden dubbelt så stort som hela Danmark (WWF, 2017). Eftersom många arter inte kan anpassa sig tillräckligt fort riskerar de att reducera sin populationsdensitet eller att helt utrotas. Dessutom kan makrofyter (vattenväxter) påverkas och minska i antal på grund av svår ljusgenomtränglighet genom grumligheten på ytvattnet.
Är det värt att åtgärda problemet?
De flesta skulle nog hålla med om att det inte är särskilt tilltalande att gå och bada i ett hav med kraftigt överrepresenterade växtplankton och eventuell giftig algblomning. De kulturella ekosystemtjänsterna som kan tillföra rekreation och estetiska förtjänster är alltså utifrån ett individuellt och samhällsperspektiv just nu drabbade. Likaså är fisk- och skaldjursfångst en ekosystemtjänst som tar stor skada till följd av eutrofieringens frammarsch. Men det är inte enbart dessa tjänster vi får i vinning om vi åtgärdar vårt misstag, utan enligt en rapport från naturvårdsverket skulle det faktiskt vara ekonomiskt lönsamt för samhället att stoppa eutrofieringen. En vinst för alla inblandade länder på flera miljarder kronor varje år (2009).
Avslutningsvis kan det motsägelsefritt hävdas att övergödningen i Östersjön har fått förödande konsekvenser på det marina ekosystemet och våra ekosystemtjänster, som är påtagliga även för oss människor och hela vårt globala samhälle i sin helhet. Det är på tiden att vi tar tag i problemet och inför striktare miljökrav inom framförallt jordbrukspolitiken och ser till så att alla länder samarbetar för att lösa något vi orsakat tillsammans. Även du och resten av de 90 miljoner människor runt om havet kan göra smartare val i vardagen för att belastningen av näringsämnen ska minska. Töm båttoan på land, minska köttkonsumtionen och fortsätt diskutera och sprida kunskap om Östersjöns största dilemma.
Källförteckning:
- Green, L. (2017). Östersjön – vad vi bör veta om Östersjön. Baltic Sea Media Project.
- WWF (2017). Övergödning och algblomning. Världsnaturfonden WWF. http://www.wwf.se/wwfs-arbete/hav-och-fiske/radda-ostersjon/minska-overgodningen/1133391-overgodning-och-algblomning
- Naturvårdsverket (2009) Vad kan havet ge oss. Naturvårdsverket http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/978-91-620-5937-8.pdf
Bild: NASA’s Earth Observatory (2001) Phytoplankton bloom in the Baltic Sea